Party with my pain
Jösses, det är då bara jag som lyckas...
För några timmar sedan var jag påväg till stan drämde jag benet i metallkanten på sätet när jag jag skulle sätta mig på bussen. Det lät skithögt och jag tänkte "ajaj, där var det någon som fick himla ont". Jo, jag. En hundradels sekund senare ville jag bara kräkas. Det gjorde så fruktansvärt, vansinnigt, äckligt ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det tog 15 plågsamma minuter innan spy-känslan försvann. Det gör fortfarande skitont och jag känner att ett grönt blåmärke lurar runt hörnet.
Jag som skulle träna imorgon... Lite svårt när jag inte kan gå.
NEJ, inte klaga nu. Kanske borde jag gå ner och kolla på High School Musical med William? Jag vet att jag är en nörd nu, men jag älskar dom filmerna, haha!
För några timmar sedan var jag påväg till stan drämde jag benet i metallkanten på sätet när jag jag skulle sätta mig på bussen. Det lät skithögt och jag tänkte "ajaj, där var det någon som fick himla ont". Jo, jag. En hundradels sekund senare ville jag bara kräkas. Det gjorde så fruktansvärt, vansinnigt, äckligt ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det tog 15 plågsamma minuter innan spy-känslan försvann. Det gör fortfarande skitont och jag känner att ett grönt blåmärke lurar runt hörnet.
Jag som skulle träna imorgon... Lite svårt när jag inte kan gå.
NEJ, inte klaga nu. Kanske borde jag gå ner och kolla på High School Musical med William? Jag vet att jag är en nörd nu, men jag älskar dom filmerna, haha!
Kommentarer
Trackback
